Vad tänkte jag på i Indien

Förra veckan tillbringade jag i Indien, där jag var gäst på ett bröllop för en av mina fortbildningsstuderande, som nyligen disputerat. Upplevelsen var omskakande och jag behöver säkert några veckor för att smälta en veckas händelser. Det främsta minnet är de indiska värdarnas oreserverade vänlighet och gästfrihet. Under färden förde vi oavbrutet en livlig och högljudd konversation bl a om våra hemländers historia och nutid, barnuppfostran, utbildning, religioner och fritänkeri, urbaniseringens inverkan, miljöproblem och tillståndet i världen.

Under resan fick jag naturligtvis också insikt om Indiens allt överskuggande pluralism, ett samhälle präglat av många religioner, tiotals olika språk och väldiga sociala och ekonomiska skillnader. Fattigdomen är alltjämt påtaglig, människorna tillbringar sina nätter på gator eller fält, hotellpersonalen vaknar på entréhallens golv och överallt kan mödrar med sina barn ses gå omkring och tigga. Stadsplaneringen är ännu i barnaskorna och trafikkulturen skulle behöva en riktig renässans. Utbildningen är uppskattad och en familj som jag träffade använde 75 % av sina inkomster för utbildning av den enda sonen. Även om grundutbildningen är både obligatorisk och avgiftsfri i Indien, är den högre utbildningen fortfarande dyr och endast inom räckhåll för få. Den med skattemedel genomförda utbildningen i vårt eget samhälle är ett privilegium som man måste ställa sig ansvarsfullt och med respekt till.

Här hemma fortsätter universitetslagens beredning såsom också förberedandet inför Aalto-universitetet. Motiverad av min upplevelse i Indien sätter jag nästa vecka i gång och fortsätter med arbetet för Aalto-universitetets grundande; entusiastiskt, ärelystet och absolut ansvarsfullt, medveten om att vi har en liten men viktig roll i säkerställandet av en bärkraftig utveckling för de kommande generationerna, i Finland och i världen. För oss kunde en gemensam fråga vara: Hur skulle Aalto-universitetet kunna agera för att hjälpa de fattigaste i Indien och i de övriga länderna, till utbildning och forskning?