Just före semestern

Just före semestern fick vi besked om att riksdagen antagit universitetslagen, som väckt mycket diskussion. Vi har fått mandatet av våra riksdagsledamöter att på allvar sätta igång med grundandet av Aalto-universitetet!

Under sommaren kommer vi med styrelsen och ändringsgrupperna att bearbeta organisationen, instruktionen och utvecklingsplanen av vårt nya universitet. På sensommaren kan vi börja diskutera dessa med samfundets gemensamma krafter. Feedbackdiskussionen om det nya universitetets värden har nyligen avslutats, och på sommaren blir det möjligt att analysera även resultaten av denna diskussion.

Jag fick de första resultaten om utvärderingen av undersökningen av panelernas ordföranden på fredag förra veckan. Som saken tillhör, fick vi både ris och ros. Inom forskning har vi många toppenheter, som placerar sig alldeles på den internationella spetsen, men vi behöver ett mera internationellt grepp om vår verksamhet. Resultaten om utvärderingen publiceras i början av september, varefter jag har för avsikt att ha feedbackdiskussioner med enheter, som deltagit i utvärderingen.

Jag har fått rikligt med synpunkter och förslag via olika feedbackkanaler. Det verkar komma mycket frustration över förändringsskedet in i feedbacklådorna. Det är bra, att det finns en kanal för den. Både den positiva och den negativa feedbacken kommer att tas i beaktande i den fortsatta planeringen.

Universitetets nya visuella image väcker känslor både för och emot. Det vinnande förslaget i tävlingen är utgångspunkten, på basis av vilken vår nya logo och hela vår visuella image kommer att planeras – alldeles såsom den är kommer den inte att genomföras. Jag är själv med i vår planeringsgrupp för den visuella imagen och jag är övertygad om att som resultat av arbetet kommer vi att få ett lysande kännetecken för det nya universitetet. En brand består av innehåll, logons och den visuella imagens uppgift är att fastna i minnet för att påminna om vårt unika verksamhetssätt.

Mycket bekymmer tycks väcka anspråkslösheten av de konkreta åtgärderna i detta skede. Om detta kan endast konstateras, att bra planerat är hälften gjort: Före universitetslagens ikraftträdande har vi inte kunnat börja med reformerna. På hösten kan vi och i början av nästa år kan vi på allvar sätta igång med utvecklingsarbetet!

Idétävlingar om forskning och undervisning har varit några av de första konkreta åtgärderna. Ett gemensamt forskningsprojekt, aivoAalto (hjärnAalto), pågår redan och finansiering för flera nya undervisningsplaner har beviljats för hösten. På många viktiga utvecklingsområden – såsom i utbudet av IT-tjänster – är vi i färd med att göra upp en plan om omedelbara åtgärder för att kunna sätta igång med genomförandet redan nästa höst. Jag tror, att färdigställandet av Aalto-universitetets utvecklingsplan och de med den förknippade verkställighetsplanerna i årsskiftet kommer att öka förtroendet därpå, att vi uppriktigt och konkret är i färd med att bygga upp ett ännu bättre gemensamt universitet.

Jag önskar hela Aalto-folket en solig och avkopplande semester!

Vad tänkte jag på i Indien

Förra veckan tillbringade jag i Indien, där jag var gäst på ett bröllop för en av mina fortbildningsstuderande, som nyligen disputerat. Upplevelsen var omskakande och jag behöver säkert några veckor för att smälta en veckas händelser. Det främsta minnet är de indiska värdarnas oreserverade vänlighet och gästfrihet. Under färden förde vi oavbrutet en livlig och högljudd konversation bl a om våra hemländers historia och nutid, barnuppfostran, utbildning, religioner och fritänkeri, urbaniseringens inverkan, miljöproblem och tillståndet i världen.

Under resan fick jag naturligtvis också insikt om Indiens allt överskuggande pluralism, ett samhälle präglat av många religioner, tiotals olika språk och väldiga sociala och ekonomiska skillnader. Fattigdomen är alltjämt påtaglig, människorna tillbringar sina nätter på gator eller fält, hotellpersonalen vaknar på entréhallens golv och överallt kan mödrar med sina barn ses gå omkring och tigga. Stadsplaneringen är ännu i barnaskorna och trafikkulturen skulle behöva en riktig renässans. Utbildningen är uppskattad och en familj som jag träffade använde 75 % av sina inkomster för utbildning av den enda sonen. Även om grundutbildningen är både obligatorisk och avgiftsfri i Indien, är den högre utbildningen fortfarande dyr och endast inom räckhåll för få. Den med skattemedel genomförda utbildningen i vårt eget samhälle är ett privilegium som man måste ställa sig ansvarsfullt och med respekt till.

Här hemma fortsätter universitetslagens beredning såsom också förberedandet inför Aalto-universitetet. Motiverad av min upplevelse i Indien sätter jag nästa vecka i gång och fortsätter med arbetet för Aalto-universitetets grundande; entusiastiskt, ärelystet och absolut ansvarsfullt, medveten om att vi har en liten men viktig roll i säkerställandet av en bärkraftig utveckling för de kommande generationerna, i Finland och i världen. För oss kunde en gemensam fråga vara: Hur skulle Aalto-universitetet kunna agera för att hjälpa de fattigaste i Indien och i de övriga länderna, till utbildning och forskning?