Reseminnen från Seoul och Kyoto

Förra månaden deltog jag i två internationella påverkarforum, International Presidential Forum i Seoul och Science and Technology in Society Forum i Kyoto. Huvudämnen i båda var den bärkraftiga utvecklingen och klimatförändringen, recessionen och hur man klarar sig ur den, samt utvecklingen av innovationssystem.

I Seoul konstaterade man att universiteten i olika länder klarar sig ur recessionen på olika sätt. I Förenta staterna är finansieringsgrunden av hela utbildningssystemet i svårigheter: avkastningen av universitetens eget kapital har rasat, delstaterna sparar av offentliga utgifter och inkomsterna av terminsavgifter minskar på grund av de studerandes ekonomiska svårigheter. I denna situation kan man vara stolt över det att Finland oavsett recessionen satsar på utbildning och forskning för att säkerställa sin framtid efter recessionen.

I Kyoto diskuterade man ojämlikheten mellan länder och områden, när mätare för den bärkraftiga utvecklingen är livsmedelsproduktion, vatten och energi. I behärskning av klimatförändringen ansågs utbildningens och teknologins roll viktig. Samarbetet mellan företagsvärlden och regeringarna erbjöds som lösning för minskningen av de sociala problemen och ojämlikheten. I flera inlägg vädjade man till gemensamt ansvar. Vi har endast ett jordklot.

Den gemensamma utmaningen för utbildningssystemen är säkerställandet av forskning och undervisning av hög kvalitet på alla nivåer. Därutöver bars i konferensens inlägg omsorg om de studerandes intresse i de teknisk-vetenskapliga områden och säkerställandet av en tillräcklig stor mängd studerande till framtidens arbetsområden, som först håller på att bildas. Sambandet mellan forskning och undervisning poängterades i stor utsträckning. I ett av inläggen framfördes till och med att forskningen är värdefull endast för att säkerställa utbildningsutbudet av hög kvalitet.

Utvecklandet av innovationssystemen är alltjämt utmanande. Ingen patentlösning var synlig. Vid möten begrundades, på vems ansvar överföringen av universitetens kunskap till samhällets förfogande ligger. Har industrin och samhället tillräckligt med kunnande som köpare av ny kunskap? Bör universiteten koncentrera sig på ägandet av uppfinningsrättigheter eller främja utnyttjandet av uppfinningar?

Man begrundade även det långa tidsspannet av grundforskning som bedrivs vid universiteten. Tidsspannet mellan den avgörande upptäckten och den därpå baserade innovationen kan vara 100 år. Denna insikt åskådliggör kanske bäst universitetens roll uttryckligen som producent av ny kunskap. Utnyttjandet av kunskap å sin sida förutsätter ett långsiktigt samarbete av många olika aktörer.

Här vid Aalto har vi med en grupp på hundra personer, som leder vårt universitet på olika nivåer, börjat begrundandet av ett för den akademiska världen lämpat ledarskapssystem. Om Aalto Leadership -programmet får du höra mer ännu senare!